partylars

Det var vi, vi var två och inget kunde stoppa oss. Du sa att du aldrig skulle lämna mig och om vi var tillsammans skulle allt gå bra, exakt så som vi planerat i minsta detalj.
Flytta långt här i från, jobba och bo i en lägenhet tillsammans. Vår fritid skulle vara proppad med fartfyllda äventyr ingen kunde stoppa oss på, ingen skulle våga stoppa oss. Vi skulle helt enkelt skapa vårat eget paradis på jorden och så långt ifrån var vi inte. Skillnaden på det vi gjorde och sa var att vi bodde på olika ställen, hade inget jobb, och kom inte så långt här i från. Men det var inte det som var det viktiga.
Det viktiga var vår fritid och vårt paradis som vi byggde upp på den tiden, det behövde inte längre vara på fritiden utan precis när vi ville och kanske var det just där allt gick fel?
Nu har du ett liv och jag ett åt det andra hållet, egentligen så vill jag ta dig med mig på min väg men det är något som säger stopp precis som du sa bara det att jag valde att sluta.
Jag har allt jag begär ändå är det något som fattas, kanske är det du, kanske det är den där långa flytten här i från och starta om på nytt fast inte med dig utan med mig själv för att faktiskt få reda på vem jag är, men jag är rädd och jag är svag så jag vet inte om jag vågar.